Kaosskalan.
När jag blir stor och rik och känd ska jag bo i en stuga.
Och dit ska alla jag tycker om få komma, men inga jag inte tycker om. Det kommer inte bli några artighetsinbjudningar. Och de som jag tycker om jättemycket ska få flytta in om de vill. Där ska jag ha dem alldeles nära och inte släppa dem ur sikte, fast på ett icke sinnessjukt sätt. Utan bara kärleksfullt.
Jag undrar var nånstans på kaosskalan jag hamnar. Kaosskalan är ett mått på hur mycket kaos man skapar omkring sig. I sina relationer till folk och fä. Jag har ingen aning, jag kan mycket väl ligga ganska högt, eftersom det känns så. Jag kan också ligga ganska medel eller lågt, bara genom att vara självömkande alternativt egocentrisk. Eller vad det nu heter när man tror att världen cirkulerar runt ens egen axel.
Jag har försökt att börja bli ärlig. Rättfram. Säga vad jag tycker, tänker och känner. Fast inte på det där dokusåpasättet. Utan på riktigt. Inte för att ha en ursäkt för att vara elak. Men jag klarar inte av skitsnacket. Eller tassande runt själva kärnorna. Kärnorna i apelsinerna.
Jag har några kärnor aktiva. Som jag satt i jord för att se dem gro. Det är helt olika kärnor, så om de växer blir det olika träd.
Men det jag skulle komma till är att jag är trött på sublima meddelanden. Att skriva mellan raderna. Ändå gör jag det hela tiden, eftersom jag måste. Egentligen är jag programmerad för att för tillfället bara tala sanning. Men det går inte.
Jag försöker vara egoistisk. Eftersom jag alltid har haft svårt att vara det. Har tänkt på mina närmaste välbefinnande mer än mitt eget. Eller de jag tycker oms välbefinnande mer än mitt eget. Men jag tycker om att se dem lyckliga. Och om de inte är lyckliga vill jag att de i alla fall ska bli lite lyckligare av att vara med mig. Eller prata med mig. Eller sånt där. Men det gör dumma saker med mig, så då försöker jag nu vara egoistisk istället. Men det river i mig, för jag gillar inte när de inte är glada, och jag kan inte gör någonting åt det. Men egoismen ska jag ändå försöka hålla fast vid.
Det går inget bra.
Du som är du är så snygg på det där fotot. Och du som är den andra är jag livrädd för att träffa.
Jag otrivs med för mycket. Med att jobba, med att bo, med att kallprata, med att vara dålig på saker, med att inte vara frisk, med att vara ensam, med att vara långt ifrån folk, med de okonkreta planerna, med att inte få ha lågt blodsocker ifred. Med att vara hungrig.
Jag är hungrig.
Hunger och aptit är inte samma sak. Varken i livet eller inom gastronomin.
EM-truppen
Sen min STORSLAGNA succé som lajvbloggare under melodifestivalen, så tänker jag följa upp det med en lajvblogg om uttagningen om EM-truppen. Hela tiden uppdaterad.
Skojt va?
Jag kan börja med några stalltips baserat på min digra erfarenhet på området.
Mitt första stalltips bygger på en regel. Den är som följer: Har Lagerbäck en enda chans att peta en spelare som på något sätt har elelr har haft en koppling till Hammarby så kommer han att ta den.
Tänk Östlund. Säg hejdå till Bakircioglü och von Schlebrügge. Bli inte jätteförvånad om till och med Stoor inte är i truppen säger jag bara. Det är väl bara Shabaan som är säker. Det kan han inte undvika liksom.
Sedan bör påpekas att Lagerbäck är en medelmåtta till tränare och coach. Tänkte bara nämna det, så ingen missförstår någonting.
Kan inte tänka mig att Daniel Andersson inte komemr med. Visst, sparka på nån som redan ligger, han har fått skit så det räcker kanske. Men sanningen är att han aldrig har varit bra i landslaget. Han har varit dålig, helt enkelt.
Och petningen av Östlund 2006 är fortfarande en av de största skandalerna i svensk landslagsfotboll. Han blev petad för att Lagerbäck inte kunde coacha på ett vettigt sätt mot Irland den gången. Läs gärna Patrik Anderssons analys av det hela i nåt nummer av Offside nångång...
Roland Andersson påstår att spelarna kommer från tjugoett stycken klubbar. Är det skånsk grammatik, eller snubblade han bara?
Blablablabla.
Det är roligare att blogga melodifestivalen alltså...
Lucic, Henke, Kennedy, Berg. Hoppas jag på. Och Stoor såklart.
Som sagt. Rami kunde han ju inte låta bli.
Shaaban, Mellberg, Ljungberg klara. De är ju inget att blogga om direkt.
Fuck, där kom Daniel Andersson. Är det nån förutom Lagerbäck som vill ha honom där?
Granqvist och Allbäck. Det stänger väl till det för Lucic och Berg.
Stoor! Titta, det gick. Men än så länge en skittråkig trupp.
HENRIK LARSSON!!!!!!!
Tack som FAN för det!!
Kennedy som ersättare för Linderoth om han inte klarar att spela. Får man väl vara hyfsat nöjd med.
Men att Berg inte är med är så fegt, fegt, fegt.
Nu skiter jag i det här. EM kommer gå jättedåligt.
Hepp!
Skojt va?
Jag kan börja med några stalltips baserat på min digra erfarenhet på området.
Mitt första stalltips bygger på en regel. Den är som följer: Har Lagerbäck en enda chans att peta en spelare som på något sätt har elelr har haft en koppling till Hammarby så kommer han att ta den.
Tänk Östlund. Säg hejdå till Bakircioglü och von Schlebrügge. Bli inte jätteförvånad om till och med Stoor inte är i truppen säger jag bara. Det är väl bara Shabaan som är säker. Det kan han inte undvika liksom.
Sedan bör påpekas att Lagerbäck är en medelmåtta till tränare och coach. Tänkte bara nämna det, så ingen missförstår någonting.
Kan inte tänka mig att Daniel Andersson inte komemr med. Visst, sparka på nån som redan ligger, han har fått skit så det räcker kanske. Men sanningen är att han aldrig har varit bra i landslaget. Han har varit dålig, helt enkelt.
Och petningen av Östlund 2006 är fortfarande en av de största skandalerna i svensk landslagsfotboll. Han blev petad för att Lagerbäck inte kunde coacha på ett vettigt sätt mot Irland den gången. Läs gärna Patrik Anderssons analys av det hela i nåt nummer av Offside nångång...
Roland Andersson påstår att spelarna kommer från tjugoett stycken klubbar. Är det skånsk grammatik, eller snubblade han bara?
Blablablabla.
Det är roligare att blogga melodifestivalen alltså...
Lucic, Henke, Kennedy, Berg. Hoppas jag på. Och Stoor såklart.
Som sagt. Rami kunde han ju inte låta bli.
Shaaban, Mellberg, Ljungberg klara. De är ju inget att blogga om direkt.
Fuck, där kom Daniel Andersson. Är det nån förutom Lagerbäck som vill ha honom där?
Granqvist och Allbäck. Det stänger väl till det för Lucic och Berg.
Stoor! Titta, det gick. Men än så länge en skittråkig trupp.
HENRIK LARSSON!!!!!!!
Tack som FAN för det!!
Kennedy som ersättare för Linderoth om han inte klarar att spela. Får man väl vara hyfsat nöjd med.
Men att Berg inte är med är så fegt, fegt, fegt.
Nu skiter jag i det här. EM kommer gå jättedåligt.
Hepp!
Den nya Hugo
Jag har under en ganska lång tid nu försökt att förbättra mitt liv. Flera år faktiskt. Det har något med att göra att ta bort alla saker som man ogillar med sig själv. Alla ens svaga sidor. Alla saker som gör att man inte är sådär tiptopbra som man gärna vill vara. Allt ont som händer en, som nog inte är ett resultat av en värdslig sammansvärjning mot ens person, utan förmodligen snarare är ett resultat av ens egna tillkortakommanden.
Jag pratar gärna och ofta mycket gott om detta arbete. Jag är ganska stolt över för det första själva arbetet i sig, men även för de skrala (men dock) resultat jag har nått.
Men ibland undrar man ju. Vad man egentligen håller på med. Vad fan håller jag på med?
Jag känner väl på nåt sätt att jag har kontroll på det hela. Jag tänker att vad jag gör är en del av det där arbetet. Men jag har ingen aning om det faktiskt är det, eller om det är mitt gamla jag som är så starkt så det har övertalat mitt nya jag om att det här är rätt väg.
Som katten runt het gröt.
Jag avskärmar mig från folk. Och folk avskärmar sig från mig.
Vad händer med allt folk som jag brukar skicka fylle-sms till, vart tar det vägen?
Eller är det något positivt att den listan sinar? Som att man inte har något behov av att skicka dumma sms till dem längre, att man har kommit över dem, att de är ett avslutat kapitel?
Jag hoppas att det är så. Det är inte spännande längre att skicka till dem.
Men så har vi ju dem som man inte får skicka fylle-sms till. Antingen för att man har sagt till sig själv, att nu får det vara nog, eller att de har sagt till en, att nu får det vara nog. Det senare är värre, på alla sätt. Haha.
Men var är det meningen att jag ska skriva att jag saknar dig så mycket att jag sätter plåster på mig själv? Var skriver jag att jag inte vet hur jag ska klara mig hela sommaren från att skicka fylle-sms till dig?
Ja, det är väl här jag får skriva sånt antar jag.
Om jag är Hamlet, så saknar jag dig som få.
Och förlåt för att jag någonsin sa något.
Good news for me!
Det svåraste med att det händer något bra i ens liv är hur man hanterar det efteråt. Hur gör man för att konservera den där känslan av välbefinnande och gott självförtroende, så det inte bara blir ett enda stort "Jaha, och nu då"?.
Det är som Jesper Juul skriver i sin bok om barnpsykologi, "Ditt kompetenta barn" (som även duger bra som läsning för oss vuxna), att beröm egentligen bara höjer vårt självförtroende, inte vår självkänsla. Självkänslan tar snarare stryk av beröm. Så vad gör man då när självförtroendekicken börjar sjunka bort?
Inte mycket antar jag. Förutom att längta efter den igen. Den kanske hjälper en och ens drivkraft att förflytta sig framåt, att nå dit igen, till det stadiet.
Men problemet kommer ju att bestå, man ska inte tro något annat.
För jag fick en sån glad överraskning idag. Den bästa på länge. Sådär bra att man inte ens hinner ta del av den, för man måste berätta den för alla andra så fort som möjligt. Som tur var hade jag mina fina två syskon på andra sidan msn-et att ventilera min lycka för direkt. Sen skickade jag en massa sms. Sen ringde jag en som jag har en tendens att fortfarande berätta alla goda nyheter för. Men hon svarade inte.
Sen försökte jag bli full, för att bevara den där goda känslan lite längre, men det gick inte riktigt. Var egentligen inte så sugen på fyllan. Men jag är inne på min sista slurk Madeira just nu i alla fall.
Sen sen sen hade jag en bra session på msn med en av de där som man har så mycket undertryckt för. Det var fint. Men sorgligt. Det blir lätt det. En salig blandning av kärlek och sorgsenhet. Bitterljuvt, antar jag.