På kafé

Ett av de främsta argumenten jag hade för att övertyga mig själv om att jag skulle lägga ner tämligen många pengar på att skaffa mig en dator, var att jag skulle kunna sitta på kafé och skriva. Det har alltid varit min idealiska idylliska bild på hur den perfekta arbetsmiljön skulle se ut. Sitta med en kopp kaffe och en smörgås i sin lilla egna värld i den stora världen, med sorl som en kuliss, utan att man uppfattar ord som stör ens hjärnkapacitet.
Så nu sitter jag här, för första gången. Och det är väl ungefär som jag hade tänkt mig. Förutom att jag sitter i betydligt hårdare än de där mjuka fåtöljerna som jag hade placerat ut i min fantasi.
När jag blir student så ska jag verkligen sitta såhär med. Och suga på en påtår i flera timmar i min fattiga tillvaro. Men än är jag rik, så då dricker jag bara espresso efter espresso ur guldkopp. Såklart. Man är ju inte ett jävla jon! Liksom...
Det är mycket småfolk här. Sommarlov och sånt. Och varmt väder. Kidsen sätter sig på kafé och dricker milkshake och slurpar med sina sugrör. Vilket man knappt kan skriva utan att låta som en fulgubbe. Märkte jag just. Men jag tänkte mer "Disney Girls" med Beach Boys. Och om den bara hade funnits i en riktig version på youtube så hade jag länkat den nu. Men det gör den inte, så ni får väl ladda ner eller nåt.
Men utanför fönstret sitter det en tjej i BD-tröja och vit fluga. De ser man inte så ofta nuförtiden. Pandatjejerna. Jag trodde alla pandatjejer hade blivit vuxna och börjat plugga på Handels, och att det var deras lillasyrror som hade tagit över pandarollen, fast som emosar istället, och börjat på lyssna på ungefär likadan musik som pandorna, fast dålig. Eller har jag missuppfattat allt nu igen? Jag börjar bli gammal, det känns verkligen. Det är inte lätt att hänga med i svängarna. Som i vintras när jag och några försökte reda ut emobegreppet. Vilket inte gick något vidare. Men sen upptäckte jag att alla andra typ var lika förvirrade som vi, så då gjorde det inget längre.

Nä, jag tror jag ska hem och ut och springa. För första gången på... drygt två år. Om jag har några skor förstås. Vilket jag inte tror jag har när jag tänker efter.
Attans.