dunderhugo

Valresultatet 2010 kom som en chock för många. Vi hade fått in ett främlingsfientligt parti i riksdagen, ett parti med rötterna i vit makt-rörelser och 90-talets nazism.

Vi hade också för första gången valt om en sittande borgerlig regering.

När man i samhällsdebatten pratar om ökad främlingsfientlighet och rasism i Sverige tillskrivs det ofta Sverigedemokraterna och deras försök att göra främlingsfientligheten rumsren.

Att man gör det är olyckligt och också en felaktig förklaring av verkligheten, enligt mig.

Strävan och viljan och betydelsen av att Sverigedemokraterna ska hamna under fyraprocentsspärren nästa val likaså.

 

Om vi på allvar vill ha en mer human flyktingpolitik är det viktigaste inte att vi kastar ut Sverigedemokraterna ur riksdagen, det viktigaste är att den borgerliga regeringen inte blir omvald.

 

Jag påstår inte att Sverigedemokraterna på lång sikt inte mycket väl kan bli ett väldigt stort problem att ta itu med.

Men som det är nu är de utan makt, och i princip helt ofarliga.

Regeringens främlingsfientliga politik är tvärtom reell och omsätts till direkt handling och lagar och verkställande av beslut och avvisningar.

Som asylsökande 2010 eller de nu följande fyra åren hade jag på valdagen ryckt på axlarna åt Sverigedemokraternas intåg i riksdagen. Jag hade däremot blivit bestört å min egen framtids vägnar åt att alliansregeringen fick ytterligare fyra år på sig att genomföra sin främlingsfientliga politik.

 

Tobias Billström (M)

 

Vår statsminister missar sällan ett tillfälle att på sitt stränga och understrykande sätt förklara att de inte har någonting som helst till övers för Sverigedemokraternas politik.

Men om statsministern är Moderaternas pr-ansikte utåt som gärna talar om en tillåtande och generös flytkingpolitik, är migrationsminster Tobias Billström, också moderat, hans grovjobbare som genomför partiets egentliga agenda i frågan, att hålla flyktingnivån på ett genomförbart minimum.

Den gode Billström är inte sen att måla upp skräckbilder om vilken enorm ekonomisk belastning det är med invandring. För Aftonbladet insinuerar han ”vilka konsekvenser” det skulle få om vi gjorde om lagen kring ”synnerligen ömmande omständigheter”. (1)

"Konsekvenserna" han syftar på är såklart en ökad invandring, vilket enligt Billström alltså är någonting att hota med.

Om anhöriginvandringen, som i fallet Ganna, säger han till Expressen:

 

– Jag tänker inte som statsråd låtsas som att det inte finns några kostnader förbundet med

anhöriginvandring. Vi pratar om många, många miljarder att bekosta en sådan politik. (2)

 

Många, många miljarder alltså, uschiamej. Tills man börjar räkna på det, vilket Aftonbladet gjorde och kom fram till att den nuvarande årliga kostnaden var 25 miljoner. 38 om vi uttökade anhöriginvandringen och beviljade alla ansökningar. (3)

 

Att säga att någonting kostar ”många, många miljarder”, när det egentligen som mest skulle kosta 39 miljoner är inte bara skrämmande okunnigt som ansvarig minister i frågan. Det är också en mycket avslöjande bild av hur man ser på flyktingpolitik och invandring, som en kostnad eller som en medmänsklig självklarhet.

 

För som många av oss vet handlar ju inte frågan om invandring om pengar. För även om det vore en kostnad, vilket det knappast är (4), så är det rätt ointressant.

Frågan handlar istället om vad vi som föddes här gjorde för att förtjäna att födas just här och inte någon annanstans.

Eftersom vi inte gjorde någonting för att förtjäna att födas här så kan vi inte heller påstå att vi har mer rätt till det här landet än någon annan.

 

Vi ska inte glömma Sverigedemokraterna, vi ska inte glömma att deras riksdagsnärvaro är ett tecken på vi har misslyckats med att värna vår medmänsklighet.

Men det är alliansregeringen som genomför den främlingsfientliga politiken. det är Moderaterna som i handling anpassar sig till Sverigedemokraternas politik, medan man i ord skäller på dem.

Det är som när Olof Thunberg i Sunes jul skäller på Sune ute i köket för att han inte äter upp sin mat, så hela familjen alla hör, samtidigt som han matar honom med mjölkchoklad, vilket ingen ser.

 

 

 

Fotnoter:
1. http://www.aftonbladet.se/nyheter/article13985677.ab

2. http://www.expressen.se/nyheter/1.2595529/tobias-billstrom-tanker-inte-latsas-att-det-inte-finns-kostnader

3. http://www.aftonbladet.se/nyheter/article13815908.ab

4. Ekonomihandboken, Ehrenberg/Ljunggren, 2006, sid 219