dunderhugo

Till dig Charlotta.

Hur kan du göra såhär mot mig?

Jag är en pojke på snart 29 jordsnurr som sitter här och gråter på grund av dig.

Jag är uppväxt med Bamse. Eller, uppväxt, det låter så fjuttigt. Jag har levt med Bamse i hela mitt liv. Jag brukar säga till människor jag träffar att allt jag tycker och tänker är byggt på värderingar och tankar som jag från början har fått från Bamse. Och det mest otroliga är att folk då har förstått vad jag menar. Förstått ganska mycket om vem jag är och hur jag tänker.

De har förstått att jag är en sån där medmänsklig typ. Som tycker det är viktigt att värna om de svaga i samhället, som kan förstå hur man kan bli världsmästare i elakhet om man har blivit uppväxt på öl, korv och baksidan av en hand. Som vet att alla, inte bara de starka, kan hjälpa andra, eftersom vi alla är bra på något. Även vi som inte är världens starkaste, eller snabba som vinden, eller smartast av alla. Med vår blotta närvaro är vi viktiga och betydelsefulla och kan hjälpa till. En liten kvist bryter man av lätt, men om man får en bunt av kvistar kan inte ens Bamse bryta isär dem. Du vet Charlotta, att det är så Skalman förklarar det för sina vänner ekorrarna, när han ska hjälpa dem att själva försvara sig mot vargarna när de kommer och knycker nötter ur deras träd.

Jag har alltid stått längst fram och försvarat Bamse, även när han varit som mest kontroversiell i sin pedagogik, som i Trollkarlens röda blomma till exempel, när debatten rasade i Aftonbladet i början av 2000-talet och folk inte hade tänkt längre än näsan räcker och påstod att serien var drogliberal. Att stå och försvara Bamse i den stormen var inga problem, för sensmoralen av den serien var självklart, som alltid i Bamse, en medmänsklighet och att värna de svaga, och i det här fallet var det även ett antidrogbudskap.

Vad vill du att jag nu, Charlotta Borelius, ska svara när jag enkelt vill förklara vem jag är och hur jag tänker? Nu när Bamse säger att flyktingbarn mår bäst i de land där de kommer ifrån, att flyktingbarnens hela släkt kommer möta upp dem och krama om dem på flygplatsen i deras hemland, när de kommer tillbaka efter att ha blivit utvisade från Sverige? Hur ska jag kunna säga till någon som har upplevt, eller känner någon som upplevt flyktingbarns alla fasor, skräck och trauman, när de först tvingas flytta från det land de är födda i, eftersom de omöjligt kan stanna, och sedan när de återigen tvingas ifrån det landet de kommit till, har fått vänner i och lärt sig språket i, hur ska jag kunna säga till dem att jag bygger mina värderingar på Bamse?

Charlotta Borelius, hur ska jag kunna säga till någon att jag gillar Bamse?

Att Bamse är min idol, och alltid har varit?

Hur ska jag kunna titta någon i ögonen och säga att jag tycker som Bamse, när flyktingbarnens släkt inte står och väntar på dem på flygplatsen och kramar om dem när de kommer tillbaka? Eller när de inte alls får arbete? Utan när allt är lika jävligt som då när det var så jävligt att de inte kände att de kunde stanna kvar, utan tvungna att fly till ett land där de inte kunde språket, inte kände någon, och inte hade något arbete.

Och vad ska barnen säga när det visst inte blev som det stod i Bamsetidningen när de kommer tillbaka?

- Men, Bamse sa ju...

Har du, Charlotta Borelius, funderat över varför Migrationsverket kom med den här förfrågan? Varför behöver Migrationsverket profilera sig som mer humana, med hjälp av humanismens störste förkämpe Bamse? För jag menar, om Migrationsverket verkligen är humana behöver de väl knappast hjälp av Bamse för att folk ska förstå det?

Kanske är problemet att Migrationsverket är inhumana. Kanske är det därför denna förfrågan kom, för att Migrationsverkets behov av att framstå som mindre inhumana är skriande. Skriande efter att i många år utvisat apatiska barn på bår, utan försäkran att få sjukvård dit de kommer, efter att man skålat i champagne efter lyckade avvisningar, eller för den delen firat med tårta efter andra utvisningsbravader. Eller helt enkelt av det faktumet att man utvisat människor som, när de kommit tillbaka, gripits, torterats och mördats.

Om Migrationsverket på riktigt varit en human institution hade de väl knappast behövt använda sig av propaganda för att folk skulle tro på det? Och man hade inte behövt vända sig till just Bamse, och be Bamse ge upp alla sina ideal, alla sina värderingar och all sin medmänsklighet.

Och jag hade kunnat lägga mina tårar på någonting annat.

Charlotta Borelius, jag hoppas du inser att det enda du kan göra i det här fallet är att göra en så kallad pudel. Det enda du kan göra är att gå ut och erkänna att det här var ett samarbete som aldrig någonsin borde ha blivit till, och att den färdiga produkten är något som inte borde ha någonting med Bamse att göra, och att ni ångrar er.

Det är den enda chansen för dig Charlotta, att inte bli känd som den som för alltid förstörde Bamse.

Med ledsna hälsningar

Hugo Lindmark

Journaliststuderande och popmusiker