dunderhugo

När jag i tisdags var och sa hejdå till mitt jobb som jag slutade förra veckan, så kom minstingen på dagis framtultande och la ett paket i mitt knä, från honom och hans familj. Hela scenen var mycket rörande.
I paketet så fick jag Mods-triologin, vars existens jag alltid vetat om och varit nyfiken på. Men det har inte riktigt blivit av liksom. Jag har inte vetat bättre.
Älskade Kenta - Älskade Stoffe!
Inte visste jag att Kenta ens hade varit så ung, någonsin. Och Stoffe kände jag inte ens till, hans sneda leende och hesa röst. 18 och 17 år i en lägenhet på Regeringsgatan. När de letar fram en slatt körsbärsvin bland tompavorna under diskbänken, som de smuttar på till frukost. När Kenta ropar till Stoffe i andra rummet och frågar om han vill ha halva mackan, och Kenta har svårt att dela på knäckebrödsmackan, eftersom den är så liten. Men han gör det och lägger ena halvan på Stoffes plats och bryter av en liten bonusbit och lägger dit, han måste tyckt Stoffes del var för liten. Kenta tvättar håret i en balja och värmer vatten på spisen och ropar på Stoffe som får komma och hjälpa honom skölja.
Älskade Kenta - Älskade Stoffe!
Tänk om jag hade vetat vilka ni var medan ni fortfarande levde.