dunderhugo

    Idag har jag hjälpt min mor att plasta in källaren.
    Och förmodligen fått en spelning.
    De två hör inte alls ihop med varandra, så ni behöver inte vara oroliga över att ni inte ser sammanhanget.
Imorgon skall jag till mitt nya daghem och skriva på kontrakt. Det känns bra, för det är vuxet att skriva på kontrakt. Däremot har jag inte fått mitt intyg från polisen om att jag inte är sexuellt attraherad av barn (bland annat) än, men har jag riktigt tur så dimper det ner i brevlådan, precis innan jag skall ta tuben till Vällingby och skriva mitt namn på den streckade linjen. Om det inte dimper ner vet jag inte vad som händer. Inte så mycket förmodligen, men kanske nåt ändå. Vi knäpper med våra fingrar och hoppas på ett dimp. Helt enkelt.
    Sen börjar jag jobba på tisdag.
    På tisdag har jag också en intervju på ett annat dagis, här i Abrahamsberg. Den måste jag ringa och avboka imorgon, för annars blir det så pinsamt. Däremot är det en illavarslande kombination av dels min glömska och dels min telefonskräck. Det kan verkligen gå hur som helst.
    När vi höll på att plocka i källaren hittade jag och mor en hel flyttkartong med bebiskläder. Ujujuj! Dels från när jag och min bror var knoddar, men även från mammas karriär som knodd. Mitt favoritplagg är en vit bomullskeps med blåa kanter. Den ska jag tvinga på mitt brorsabarn när det kommer, då om nån vecka.
    Och min käre vän Jonas Fermelin Wiklund har fått barn! Är det inte konstigt, så säg? En Arvid. På fyra tunga kilon. Visste du det Hanna? Jag har erbjudit mig att vara världens bästa barnvakt. Eftersom jag ska jobba med småbarn på dagis, har jag tänkt att jag kommer vara just det. Men de har inte hört av sig än. Fast jag vet inte, det kanske inte beror på mig. När man har haft en unge i tre dar, är man kanske inte så jävla sugen på att ta ledigt och gå ut och supa sig redlös. Men vad vet jag... Jag är beredd i alla fall.